När jag fyller år

Idag är det precis en vecka kvar till min födelsedag. När jag var barn var det ofta de som sa till mig. Jaså, du fyller år mitt i sommaren du. När det gäller och handlar om när jag på 60-talet växte upp så var det just somrarna som jag har de bästa minnen ifrån, mycket till stor del för att jag tillbringade större delen av sommarlovet åt att bo som sommarbarn på olika lantgårdar runt om i Sverige. Minnena från när vi häschade hö och gjorde allt det som hör sommaren till är minnen som jag aldrig glömmer. Det fanns nog inget som kände så bekymmersamt som att vara på landet, fri från både stress, alla plikter som skulle utföras, men framförallt fick jag aldrig nått stryk hos dom jag bodde hos, jag blev alltid väl behandlad som jag vore en del av deras hela familj. Det fanns en trygghet där som jag inte på samma sätt upplevde någon annan stans än just där.

Idag är känslan  av att fylla år den 23:e juli på ett helt annat sätt. För till skillnad mot då känns det inte längre som man befinner sig mitt i sommaren när jag fyller år, snarare känns det mer som att när vi har kommit dit dags så är känslan mer av att vi då befinner oss i slutet av sommaren. Och det har på nåt sätt något vemodigt över sig.

Annonser