Som att en elefant skulle gå på lina

Om jag skall vara helt ärlig vet jag inte vilket som är värst mellan de två alternativen som står mellan och vilket är en enda stor paradox som handlar om att med största sannolikhet är jag dömd till att förbli i rådande livssituation, det vill säga arbetslös fram till den dag jag går i pension. Men å andra sidan om jag nu skulle få möjligheten till en ny chans och bli erbjuden ett jobb, skulle jag då klara av det? Jag vet inte.

Idag hade jag ett mycket intressant samtal med en person och där vi kom in på just de här bitarna. Och som han sa. När man har varit arbetslös under en så lång och sammanhängande period som jag har varit då finns det ingen arbetsgivare som vill chansa. Och det har naturligtvis helt rätt i, för vem vill ta på sig uppdraget att satsa på en person som inte bara har varit långtidsarbetslös, utan även och med stor risk skulle en  sådan person inte tillföra särskilt mycket i arbetskapacitet, snarare hade man inom det företag det nu hade gällt märkt av en drastisk minskning av både arbetstempo plus mycket annat som skulle spela in att företaget hade gått med lika stor vinst i sitt kapital som tidigare i sin produktion.

Nej, jag vet inte vilket som är värst.

Annonser

En dag på arbetsförmedlingen

Var på möte idag med arbetsförmedlingen där vi skulle diskutera min framtid inom arbetsmarknaden. Vad var det då så kom ut efter det besöket? I det närmaste ingenting alls, inte mer än att i och med att det nu är sommartider för då händer det inte så mycket. Ja, det var väl ungefär det som i huvudsak sas. Så nu är det bara invänta till augusti för då ska vi ha ett nytt möte. Grattis och lycka till din loser!

Sen efter det att jag 2011 kastades ut i det totala mörkret av vad det innebär att bli arbetslös så har det varit en resa som har bjudit på det mesta av vad man tror att en människa klarar av utan att man för den skull inte helt flippar ur i alt tänkbart och otänkbart kaos. Men om det inte hade varit för att jag har en så tålmodig och älskvärd fru då vet man aldrig hur det här hade slutat, hon har onekligen fått vara stark, och då menar jag stark med stort S.

Och kanske var det symptomatiskt dagen till ära, för någon nederbörd i form av regn har vi inte sett en droppe falla de senaste veckorna, men idag när jag skulle dit då vräkte regnet ner. Jag var genomsur när jag väl kom fram.